Archive
Categories

Artikel-Schlagworte: „liberalism“

Martin Lichtmesz on Germany’s Colonization

Martin Lichtmesz, one of Germany’s best political essayists (whose essays I haven’t translated until now, as his German is so brilliant that you would have to be Shakespeare to translate it in adequate English), has published a new book: „Die Verteidigung des Eigenen“, dealing with the ideology behind Germany’s self-destruction.

I want to give at least a short quotation from it: Having dealt with Frantz Fanon’s criticism of colonization and colonialism, in which the author’s the reference to  his own nègrerie („negroness“), i.e. his awareness of racial identity and its importance for freedom and self-determination plays a major role, Martin draws a parallel to the German situation, to the arrogant attitude of the West and the self-denying masochism of many Germans:

Of course, the German was, since 1945, something like the Negro of Europe, who had to be weaned from his barbarism, to incorporate him into the community of civilized nations, a task which the carriers of the „burden of liberalism“ had borne heroically, as was (and is) their job. We thank them today in Washington and Moscow for the fact that they have slain the dragon, who we once were ourselves. But the forcibly (by Versailles and Dresden) democratized Germans cannot be trusted, for you never know whether, under the cosmopolitan mask, there is still the old black jungle negroe, now simply called a Nazi, who – like once the just seemingly romanized Arminius – is just waiting for the opportunity to pull out his ax again. This provides the practical pretext to keep the nose ring always at hand. The historical consciousness of the Germans is deliberately grouped around their Negro past. The intention is not so much to make them cease to be Negroes and never return to their negroness, but rather to remind them that, due to their latent negroness, they need permanent educational supervision.

Hostilitet in mot Germansdel II: Tysk Själv-Hat och vänstersympatisörideologi

[Machine translation. No liability for translation errors.Maskinöversättning. Inget ansvar för översättningsfel.]
Comments in English, please. View original article

Skriftligt vid Manfred Kleine-Hartlage  

Översatt av J M Damon

http://korrektheiten.com/2011/08/04/deutschenfeindlichkeit-teil-2-deutscher-selbsthass-und-linke-ideologie/ >

[Del som jag av mitt föreläser på ”hostilitet in mot Germans” som handlas med ideologin, som har resulterat från det anti tyska berättar- i det västra.
Jag beskrev hur och därför denna ideologi alltid har varit och har ska, alltid är olämplig för Tyskland.
I efter dela upp diskuterar jag följderna som härleder nödvändigtvis från adoptionen av denna som är berättar- vid germansna sig själv.
Avslutningsvis diskuterar jag rollen som lekas av vänsterorienterad ideologi i det total- komplex av hostiliteten in mot Germans.],

Tysk adoption av det västra anti tyska berättar-

Som resultatet av det kraftigt verkställa av olika venues av världen för amerikanpropaganda kriger efter II, en cataclysmic förskjutning ägde rum i tyskt politiskt tänkande. Det var en förskjutning i riktningen av den Anglo Saxonideologin av revolutionär liberalism och mer sistnämnd Marxism. I båda fall bestod det av godtagandet av de grundläggande antagandena av den revolutionära Meta-Ideologin.

Bland annat skapade detta ”oss – dig” differentiering som ganska baserades på ideologi än etnicitet eller politisk bas för medborgare.   Den nya normen accepterades som en materia naturligtvis, tills ”vi” var ej längre Germans eller även européerna. ”Blev vi” ett parti i den globala ideologiska inbördeskriget (”det västra,” ”den västra gemenskapen av Values,” eller ”den fria världen”). ”Blev vi” vem som delade revolutionära Utopianideal.

Efter frånfällen av sovjet – någonsin större union portionr av Left har kommit över till denna ”oss,”, som är ganska tydligt från kometnågot liknandekarriärerna av tidigare ”` 68ers”.

För den segerrika överheten betydde denna nya definition av Vi-gruppen som baserades på ideologisk trohet, en latent motsättning i deras själv-identitet som nationer. Detta var riktigt inte endast för ryssarna, som hade slagits mer för Mother Ryssland än kommunism (men vars seger tjänade som kommunism mer än Ryssland); det var också riktigt för amerikaner och britter. Det var inte lätt att likställa ”min landsrätt, eller fel” med den senaste intrigen ”gör världskassaskåpet för demokrati. ” Som vi har sett, var dessa motsättningar precis latent för krigstidbundsförvanterna, sedan de hade slagits som nationer ganska än som standarda bärare för abstrakt idéer.

Bland oss var Germans motsättningarna mer än latent. De kunde inte ignoreras ögonblicken som vi adopterade berättelserna och Utopianideologirna av våra segerrika fiender, som vi gjorde, efter understödjavärlden har krigit. En medborgare ”som vi grupperar”, är en supragenerationalgemenskap, som inkluderar förgångna utvecklingar såväl som de, yet att komma. Logiken, som tvingar en tysk kansler till participte i förbundna segerberömmar i Paris, Normandy och Moscow, antyder, att både världen kriger, var strider i europé och globala inbördeskrig.
De var gigantiska ansträngningar som segrades av ”den västra gemenskapen av Values” eller enkelt ”demokrati” (i Ryssland fall, det var Utopianideologin som sådan), över styrkorna av mörker, och efter ”värderar vi” (beträffande-utbildade rekonstruerade Germans) som höras hemma till denna gemenskap av, ”, var vi” bland victorsna, eftersom ”germansna” (dvs. det konstiga folket som kallade sig ”germansna”), ondskan för embodimenten allra, var förlorarna.

Den tyska adoptionen av den västra ideologin och av Meta-Ideologin antyder i allmänhet en förlust av ID med vår egna VOLK. Den tvingar oss för att betrakta vår egna VOLK som fienden, för att avsky oss själva, som en av ondo följd och att hata vårt eget underlåter. Tysklandet är det enda landet i världen, som reser upp monument till traitors och överlöpare, det enda landet som det är ansett exemplariskt i som ska spottas på graven av ens morföräldrar. Det historiska berättar- av victorsna – med dess globala politiska begrepp, dess highflown Utopianworldview – kan aldrig vara det berättar- av Germans som önskar att vara tyska. Om de adopterar den, ska den är på kosta av själv-obliteration. Motsättningen mellan att vara tysk och att vara delen av ett historiskt betvingar den kallade ”västra gemenskapen av värderar” är unbridgeable.

Problemet understryks ganska än löst av förlamade försök att förena incompatibles i formulaic kompromisser liksom ”konstitutionell patriotism.”,
Denna hostilitet in mot ens egen VOLK är specifikt tysk, som illustreras än av faktumet, att dekallade ”anti germansna” (som dem appellen sig själv!) består av enda politiskt gruppera, det ser till honom med uttrycka ”tysken.”,  Inte ens gör neonazisna det, som de ser till dem enkelt som ”medborgare,” att betona som är det dem, betraktar nationalism att vara något bra i honom – inte endast för Germans men för alla. De anti germansna, vid kontrast som är uttrycklig motsatswishen: de önskar att utrota tysken VOLK, men inte nödvändigtvis det very begreppet VOLK. Interestingly försöker de att göra detta till och med den ideologiska rationaliseringen, exakt vad jag identifierade som fundamentet av den anti tyska hostiliteten i del mig av denna serie: Idén, att Tysklandet är (eller var) epitomen av den anti utopianen, anti globalistic counterrevolutionary styrka går normalt unstated undantar bland anti Germans. Min analys är inte avlägset som tas bort från det av de anti germansna; endast vändas om kvalificeringprefixen.

Vänsterorienterad ideologi

Inre logik tvingar samhällen som stöttar grundantagandena av frisinnad Utopianism snabbt för att bli involverade med dess fientligt kopplar samman, Marxism – Socialism. Benämner i allmänhet oss kan se till dem båda som vänsterorienterad ideologi. Vem som fördömer samhälle driver obalanser på basen att de inte grundas i rationalism, och troar dessa obalanser är onda och måste stämplas ut, inte bör förvånas, när obalansen mellan rikt och fattigt kommer också under crosshairsna av kritik. Vem som kämpar för frihet och jämställdhet som universal giltig och som grundläggande, värderar av samhälle, måste att handla med opposition till frihet i det känt av jämställdhet. Marxistsna, som motsätter aktivt huvudstad, därför att dess driva inte är rationally legitimt, men uppstår ganska till och med automatiken (som härledas från naturen av kapitalism sig själv) som leder till herravälden av en, klassificerar över annan, rely på den samma logiken som liberalerna som polemicize mot kyrka och görar till kung. I Marxists för några hänseenden var jämnare än liberaler, sedan de fördömer alla sociala ojämlikheter. Till exempel fördömer de ojämlikheten mellan rikt och fattigt; använt och arbetslös; medborgaren och det statligt; och mellan föräldrar och barn såväl som majoriteten och minoritet (endera person som tillhör en etnisk minoritet eller klosterbrodern).

Från peka av den vänsterorienterade ideologin är det kraftigare partit olagligt enkelt, därför att han är kraftigare. Detta antyder, att den inte bör vara tillåten att handla med det svagare på basen av ”bara formell” jämställdhet för lagen, men måste aktivt missgynnas. I motsvarande grad från detta peka av beskådar, det är inte orättvisa som plundrar richna för gynna av det fattigt eller som används för gynna av arbetslösen. Den vänsterorienterade ideologin antar att lagen och det statligt är undertryckande, sedan de använder den samma mäta pinnen för att mäta olika enheter, i stället för att orsaka vad är olika att vara jämbördig; och needless till något att säga, finns det några lagar som skyddar majoriteten från minoriteten. På sida 28 av ”DEUTSCHE OPFER, citerar FREMDETER” Götz Kubitschek och Michael Paulwitz ett typisk vänsterorienterat placerar att påstå att rasism mot Germans inte kan finnas. Detta är, därför att rasism är ett medel av repression som av dess very natur inte kan tillfogas på en majoritet av en minoritet på grund av minoritet lesser samkväm driver för att upprätthålla ska dess.

I detta enkla språket måste hjälpmedlet, som ”det svagare partit,”, som är, en etnisk minoritet, är tillåtet att göra allt, eftersom ”de starkare” (i Tyskland, germansna) inte är tillåten att göra något, men uthärda allt.
Driva, som antas för att vara starkare, är ondskan driver automatiskt, sedan den gynnar från den föregav repressionen (den förstärker också.),

Dessutom: sedan den bara existensen av driver, är olikheten ”ondskan” som ska vändas mot, och slagits, suffice ett försenat ”kvittera” orättvisa som ej längre ska.
Den very basen av drivaobalansen måste avlägsnas: rikedom sig själv; eller, som är speciellt relevant till vårt tema, måste den etniska majoriteten avlägsnas.
Från peka av beskåda av lämnat, en majoritet VOLK, eller folkgruppen har inget rakt till att finnas.

Left tillfredsställs inte med att föreställa intresserar av ”det svagt; ” är det beslutsamt att delegitimize ”det starkt. ” I vår lämnade landsdeligitimizes intresserar av Germans, kristen, manar, nonfeministen eller nonlesbian kvinnor, viter, heterosexueller och gainfully använda arbetare. Med andra ord lämnad motsätter intresserar av majoriteten och sökandena till endera styrka dessa majoriteter in i minoriteten eller förintar annars dem alldeles. Denna är logiken bak politiken av de-Christianization, de-Germanization, de-Europeanization, feminization och befordran av homosexualitet.
Som endast används gainfully, kan inte avskaffas; emellertid är det tillåtet att välja deras stoppa i fickan, sedan de har förlagt sig i en ondska, och undertryckande placera precis vid existerande från frukterna av deras egna arbete.

Det är självklart att en sådan politik inte kan eventuellt vara demokratisk, sedan den riktas systematiskt mot majoriteten. Således resulterar den vänsterorienterade ideologin naturligt i förökningen av d’etat för demophobiaen (skräck av samlas), de-demokratiseringen och direktstöt. Naturligtvis finner den bundsförvanter i minoriteter av varje beskrivning.

Allt måste detta att göra med psykologin av minoriteter i allmänhet, som karakteriseras av djupa harm. Minoritetkänselförnimmelsen som livsföringen av majoriteten, som de är i oförmögna och ovilliga att delta, bör åtminstone spolieras för majoriteten. En bra illustration av minoritetharm är lodisen som urinerar i vestibulen av packa ihop. Rasism mot Germans är precis en variation av denna sorterar av harm även om viktig.
Vänsterorienterade ideologisökanden att mobilisera sådan destructiveness.

Diesen Beitrag weiterlesen »

Från en tysk peka av beskådar: ett svar till Lawrence Auster

[Machine translation. No liability for translation errors.Maskinöversättning. Inget ansvar för översättningsfel.]
Comments in English, please. View original article

[Denna artikel, med en inledning av Baron Bodissey, publicerades också in utfärda utegångsförbud för av Wien],

På maj 6, postade Lawrence Auster en kommentar på reaktion för Tyskland` s på död för Bin Laden ` s – en kommentar som markerar plötsligt politiska spänningar mest av oss, är normalt inte medveten av. Jag funderare det är meningsfull att undersöka argument för Herr Auster ` s för att göra fri naturen av dessa spänningar, och vad de kunde betyda till Counterjihaden.

Startpunkt för Auster ` s är att kanslern Angela Merkel criminally har criminally laddats för att uttrycka fröjd över frånfälle för Bin Laden ` s. Han citerar därefter en röstning enligt vilken „64 procent av Germans inte ser döden av Osama Bin Laden som något att firas ”. Till Auster indikerar detta den andliga döden för „”som kommas med på Tyskland„av den jämna applikationen av liberalism ”.

Det finns något pekar Auster doesn` t verkar för att förstå: Först allra, var ifrågasätta inte huruvida Bin Laden, död för ` som s var bra eller dåligan, men huruvida en bör fira den. I Tyskland har många terrorister dödats av säkerhetsstyrkor under nya årtionden och något hängivet självmord i arrest. I inget fall gjorde en tysk regerings- uttrycklig tillfredsställelse eller fröjd om den, och i inget fall fanns det offentliga berömmar av sorten som vi bevittnar nu i Amerika. Någon är död för ` s, och det som av ett ennemy, firade ansett undecent i Tyskland, och därför, var meddelandet för Fru Merkel ` s åtminstone pinsam fadäs, utan hänsyn till huruvida det olagligt eller inte. Det ` s något som enkelt inte göras i detta land.

Jag klander Herr Auster för universitetslärare` t för att inte veta och inte överenskommelse egenarna av ett utländskt land, funderare för I precis honom bör vara motvillig att bedöma vad han doesn` t förstår.

Upp till nu, har denna varit precis en minderårigmotsättning mellan mest Germans å ena sidan och mest amerikaner på annan. Givet irrelevancen av vad vi talar omkring, är den alla avskräcka den Auster griper detta tillfälle att starta en lavin av hat och fördom mot Tysklandet, början med

Och för resten, varför håller vi 50.000 U.S.-soldater, på en kosta av miljarder om året, däri dött land? För vad ämna, annat än mata deras ekonomi, som händer att vara det störst i Europa?

Välla fram dem är inte här att skydda Tyskland från invasioner. Sannerligen invaderas vi, som någon europénation är, men U.S.et är det sist landet som skulle något liknande för att skydda oss från det – vi ska väljer detta pekar upp nedanfört. U.S.en har baser i Tyskland, därför att vi styrkor i Mellanösten levereras härifrån (och kidnappade personer är utdelade härifrån till arrester för hemligheten CIA runt om jordklotet).

Precis funderare, om deHitler plottarna i 1944 hade lyckats, i att döda honom, och om någon tysk ledare hade uttryckt hans glädje, denna tyska domare, om översatt tillbaka till 1944, skulle sökanden att bestraffa honom. Jag gissar Tyskland har inte ändrat så mycket efter alla, hmm? Ren liberalism, som germansna i deras humorless fanatiska grundlighet aspirerar till som motsatsen av Nazitotalitarianism, är another bildar av totalitarianism. Och på samma sätt, som jag har ofta anmärkt, förstör denkämpade för transnationella motsatsen av Nazinationalismen, som sökte att förstöra nationerna av Europa, också nationerna av Europa. En långt eller another, i deras Nazi bildar huruvida, eller i deras hyper-liberal person bilda, poserar bemannar germansna ett beslutsamt hot till nationerna och av det västra. Att paraphrase Churchills berömda anmärkning om germansna, behöver de att hållas på vår fot, eller annat ska de går för vår hals.

Och han tillfogar

Mig förmiddag som inte-är ytterlighet eller ”anti-Tysk” när I-något att säga det.

vilket visar sannerligen att honom humourlessnessen för tysken för aktien för doesn` t.

Germansna instämm med mig. De ser sig som ett hot till andra. Det är därför dem något att säga, att EG är nödvändig, uppehället dem, dehota germansna, i kontroll.

Många Germans talar så, därför att de berättades för att tala och sådan saker för funderare. De undervisades att betrakta tusen år av tysk historia precis som enhistoria av Hitler. De undervisades till hänseende deras historia som bara en historia av brott. De undervisades att de är en fara till andra. De undervisades att patriotism- och „nationalism ”är det samma tinget, och att sistnämnden är ondska för rota allra i världen. De undervisades att hata sig.

Den startade med beträffande-utbildningen från 1945 på, och denna beträffande-utbildning är stilla gå på. Att förgifta en hel nation med själv-hat som ut vändes för att vara ett funktionsdugligt begrepp och detta begrepp, när lyckat applicerat, generaliserades till den västra världen i sin helhet, och, som begreppet av „vitskulden ”underminerar nu vår civilisation. Detta är ingenting som du bör klandra germansna för. De var precis försökskaninarna.

Miljon-dollar-ifrågasätta är: Varför göras detta, och vem gör så?

Herr Auster kan inte förstå mycket om Tyskland, men han har ganska korrekt förstått att oss aktien för universitetslärare` t känslorna av triumfen på död för Bin Laden ` s – inte tack vare försoning, eller liberalism, eller dekis och inte endast tack vare ett specialt tyskt begrepp av decencen som över beskrivas. Den kan vara chockerande till något, men även gillar militant counterjihadists mig aktien för universitetslärare` t det.

Ja var Bin Laden vår fiende, men på lista av våra fiender skulle han inte numrera en, och jämnt för att inte numrera tio. Islam marscherar framåtriktat i Europa inte vid terrorism, utan vid invandring och etnisk ansträngning, med starkt stöd från de politiska eliterna för landskampen. Den gör ingen avkänning att påstå en skillnad mellan amerikan- och européeliter, därför att de som alla tillhörde ett transatlantic, knyter kontakt centrerat in, men inte begränsat till, Amerika. Inom detta knyta kontakt, strategier göras kompatibelt med varje annan, så att det inte finns något sådan ting som strängt en medborgarepolitik. Det finns motsättningar på minderårig ifrågasätter, men den allmänna riktningen är in mot att upprätta en global enhetlig civilisation. EG är delen av detta processaa och en analytiker som precis klandrar Tysklandet för det, som Auster gör,

Problemet är att Tysk-ledde EG som i tysken varar besvärad siktas på dämpning av den tyska nationen, måste dämpa alla andra europénationer som väl. Detta är därför, som precis tysk nationalism inte kunde vara tillåten att härska Europa, tysk anti-nationalism också inte kan vara tillåten att härska Europa. Tysklandet måste inte härska, perioden.

bevisar att hans hat av ett särskilt land är starkare än hans analytiska kapaciteter.

Varför är leda driver i „en kriger på skräcken ”samtidigt som manar Frankrike för att öppna hon själv till islamisk infiltration, och i hemlighet vårda denna infiltation, som oss för att veta vid Wikileaks (och finns det inget resonerar för att anta att den samma strategin inte appliceras till andra européländer)? Varför driver europén sammanfogar passionately detta kriger – Storbritannien – samtidigt och med den samma passionen som kopplar in i dess själv-Islamization? Varför är Anglo-Saxonen överheten, stunder på kriger med mer än ett islamiskt land som manar Europa för att förstora Europeiska unionen mer och mer, predictably med resultatet, som ska Turkiet och norr Afrika sammanfogar klubban som öppnar därmed Europa till en flod av Musliminvandrare?

Det tydliga svaret är att westernization av den islamiska världen och islamization av den västra världen är två sidor av samma myntar.

Upprättande av en global enhetlig civilisation kräver förstörelsen av traditionellt mönstrar av värderar och lojaliteter. Nationer religioner, traditioner möjliggör folk till uttrycklig solidaritet med varje annan; de är de naturliga fienderna av någon tyranny. Globalismhjälpmedlet som upplöser dessa ties, som rymmer samhälle tillsammans, bara danandemanar görar perfekt konsumenter, och medlemmar av arbetet tvingar, betvingar till ett globalt system av den supranational institutionansvariga till inget. Ett sådan system av global rörlighet av huvudstad och arbetet, dvs. marknadsför ett globalt ekonomi, ansar till anarki på det mikrojämnt som därmed kräver mer ytterligare bemyndigande av det supranational jämnt att upprätthålla en fred individen, påstår är ej längre kompetent till sylten.

Detta är vad det politiskt klassificerar allra västra länder, inklusive Förenta staterna, är funktionsdugligt för. Muslimsna med deras jihadambition och som lämnas med dess barnsliga mångkulturella utopia, ses precis som användbara hjälparestyrkor, som är resonera därför de ges deras huvud.

Detta är bak slogorna av fördelande „demokrati ”, och „frihet ”och bra makt för „”och så vidare; och detta är bak formulerar av kulturell anrikning för „”, „tolerans ”, „välkomnandekultur ”och så vidare. Det är sannoliken som ansvariga tror i vad dem något att säga. De tror antagligen egentligen att de fungerar för ett system av fred och frihet. Tyvärr kriger detta begärningar, att motståndarear är inte endast fiender, bara jäklar som seemingly är funktionsdugliga för, och tyranny. Utopianbegreppet av världen för „en ”antyder enmoral och medför de-humanizingen av fienden.

Den märkande motsättande lands„skälmen påstår ”hjälpmedel: att inte stå ut med med etablerade lagliga normal med hänsyn till dessa länder. Som mitt egna land har två gånger förklarats ett skurk- statligt i det sist århundradet, vet jag vad I-förmiddagen som omkring talar och ser, hur även en bara opinionsundersökning provocerar lätt ren anti-Tysk etniskt hat bland amerikaner (inställning för I-funderareAuster ` s är representativt), det isn-` t hårt för att föreställa vad reaktionen skulle är, om Tysklandet slogs allvarligt Islamization. Även konservativ person gillar Auster, mig antar, stativ för wouldn` t vid vår sida.

Att tortera så-kallade terrorister i Guantanamo och är någon annanstans inte ett undantag från de irrefutable kraven för härska tack vare av nationell säkerhet (för resten: om det var nödvändigt att undersöka chauffören för Bin Laden ` s, därför var det som inte var nödvändigt att undersöka själva Bin Laden?), och att kasta liket för Bin Laden ` s in i havet är följden av denna de-humanization. Samtidigt är det en varning till någon motståndare av den nya världen beställer, f.e för counterjihadists, att de har inget att riskera av behandling enligt civiliserade demokratiska normal, om deras opposition blir för stark.

Vad de gör i dag med Bin Laden, är vad de gjorde igår med tyska generals, och vad de ska gör i morgon med någon som slåss deras utopia. Den ` s därför I-universitetslärare` t firar död för Bin Laden ` s.

Diesen Beitrag weiterlesen »

Hostility Towards Germans Part II: German Self-Hatred and Leftist Ideology

Written by Manfred Kleine-Hartlage  

Translated by J M Damon

<Following is a translation of a German blog posted at <http://korrektheiten.com/2011/08/04/deutschenfeindlichkeit-teil-2-deutscher-selbsthass-und-linke-ideologie/>

[Part I of my lecture on “Hostility Towards Germans” dealt with the ideology that has resulted from the anti German narrative in the West.
I described how and why this ideology has always been and will always be inappropriate for Germany.
In the following section I discuss the consequences that necessarily derive from the adoption of this narrative by the Germans themselves.
In conclusion I discuss the role played by leftist ideology in the overall complex of hostility toward Germans.]

German Adoption of the Western anti German Narrative

As the result of the powerful effect of various venues of American propaganda following World War II, a cataclysmic shift took place in German political thinking. It was a shift in the direction of the Anglo Saxon ideology of revolutionary liberalism and later Marxism. In both cases it consisted of the acceptance of the basic assumptions of the revolutionary Meta-Ideology.

Among other things, this created a “We – You” differentiation based on ideology rather than ethnicity or national political basis.   The new norm was accepted as a matter of course, until “We” were no longer Germans or even the Europeans. “We” became a party in the global ideological civil war (“The West,” “Western Community of Values,” or “The Free World”). “We” became whoever shared revolutionary Utopian ideals.

Following the demise of the Soviet Union ever larger portions of the Left have come over to this “We,” as is quite obvious from the comet like careers of former “‘68ers”.

For the victorious powers, this new definition of the We-group, based on ideological allegiance meant a latent contradiction in their self-identity as nations. This was true not only for the Russians, who had fought more for Mother Russia than Communism (but whose victory served Communism more than Russia); it was also true for Americans and Britons. It was not easy to equate “My Country Right or Wrong” with the latest scheme to “make the world safe for Democracy.” As we have seen, these contradictions were just latent for the wartime Allies since they had fought as nations rather than as standard bearers for abstract ideas.

Among us Germans the contradictions were more than latent. They could not be ignored the instant we adopted the narratives and Utopian ideologies of our victorious enemies, as we did after the Second World War. A national “We Group” is a supragenerational community that includes past generations as well as those yet to come. The logic that compels a German Chancellor to participte in Allied victory celebrations in Paris, Normandy and Moscow implies that both world wars were battles in European and global civil wars.
They were gigantic struggles won by “The Western Community of Values” or simply “Democracy” (in Russia’s case, it was Utopian ideology as such) over the Forces of Darkness, and since “we” (re-educated, reconstructed Germans) belonged to this community of values, “we” were among the victors whereas „the Germans“ (i.e. the strange people which called itself „the Germans“), the embodiment of all evil, were the losers.

The German adoption of Western Ideology and of Meta-Ideology in general implies a loss of identification with our own VOLK. It compels us to consider our own VOLK as the enemy, to abhor ourselves as an outgrowth of evil and to hate our own forbears. Germany is the only country in the world that erects monuments to traitors and deserters, the only country in which it is considered exemplary to spit on the grave of one’s grandparents. The historical narrative of the victors – with its global political concepts, its highflown Utopian worldview – can never be the narrative of Germans who want to be German. If they adopt it, it will be at the cost of self-obliteration. The contradiction between being German and being part of a historical subject called „Western community of values“ is  unbridgeable.

The problem is underscored rather than solved by lame efforts to unite incompatibles in formulaic compromises such as “constitutional patriotism.”
This hostility towards one’s own VOLK is specifically German, as is illustrated than by the fact that the so-called “anti Germans” (as they call themselves!) comprise the only political grouping that refers to itself with the word “German.”  Not even the Neonazis do that, as they refer to themselves simply as “nationals,” emphasizing that they consider nationalism to be something good in itself – not only for Germans but for everyone. The anti Germans, by contrast, express the opposite wish: they want to eradicate the German VOLK, but not necessarily the very concept VOLK. Interestingly, they are attempting to do this through ideological rationalization, precisely what I identified as the foundation of anti German hostility in Part I of this series: The idea that Germany is (or was) the epitome of anti Utopian, anti globalistic counterrevolutionary force normally goes unstated except among anti Germans. My analysis is not far removed from that of the anti Germans; only the qualifying prefixes are reversed.

Leftist Ideology

Inner logic compels societies that support the fundamental assumptions of liberal Utopianism to quickly become involved with its hostile twin, Marxism – Socialism. In general terms we can refer to them both as Leftist Ideology. Whoever condemns society’s power imbalances on the basis that they are not founded in rationalism, and believes these imbalances are evil and must be stamped out, should not be surprised when the imbalance between rich and poor also comes under the crosshairs of criticism. Whoever champions freedom and equality as universally valid, and as basic values of society, has to deal with opposition to freedom in the name of equality. The Marxists who actively oppose capital because its power is not rationally legitimate but rather arises through automatism (derived from the nature of capitalism itself), leading to the mastery of one class over the other, rely on the same logic as the liberals who polemicize against church and king. In some regards Marxists are more consistent than liberals, since they condemn all social inequalities. For example, they condemn inequality between rich and poor; employed and unemployed; the citizen and the state; and between parents and children as well as majority and minority (either ethnic or religious).

From the point of Leftist ideology the more powerful party is illegitimate simply because it is more powerful. This implies that it should not be allowed to deal with the weaker on the basis of “merely formal” equality before the law, but must be actively disadvantaged. Correspondingly, from this point of view, it is not injustice to plunder the rich for the benefit of the poor or the employed for the benefit of the unemployed. Leftist Ideology assumes that the law and the state are repressive, since they use the same measuring stick to measure dissimilar entities, instead of causing what is unequal to be equal; and needless to say, there are no laws to protect the majority from the minority. On page 28 of “DEUTSCHE OPFER, FREMDE TÄTER” Götz Kubitschek and Michael Paulwitz cite a typically Leftist position asserting that racism against Germans cannot exist. This is because racism is a medium of repression that by its very nature cannot be inflicted on a majority by a minority because of the minority’s lesser social power to enforce its will.

In simple language this means that the “weaker party,” that is, an ethnic minority, is allowed to do everything, whereas the “stronger” (in Germany, the Germans) are not allowed to do anything, but must endure everything.
The power that is presumed to be stronger is automatically the evil power since it benefits from the alleged repression (that it also reinforces.)

Furthermore: since the mere existence of power disparity is the “evil” to be faced and fought, a belated “equalizing” injustice will no longer suffice.
The very basis of the power imbalance must be eliminated: wealth itself; or, as is especially pertinent to our theme, the ethnic majority must be eliminated.
From the point of view of the Left, a majority VOLK or ethnic group has no right to exist.

The Left is not satisfied with representing the interests of the “weak;” it is determined to delegitimize the “strong.” In our country the Left deligitimizes the interests of Germans, Christians, men, nonfeminist or nonlesbian women, whites, heterosexuals and gainfully employed workers. In other words, the Left opposes the interests of the majority and seeks to either force these majorities into the minority or else annihilate them altogether. This is the logic behind the policy of de-Christianization, de-Germanization, de-Europeanization, feminization and the promotion of homosexuality.
Only the gainfully employed cannot be abolished; however, it is permissible to pick their pockets, since they have placed themselves in an evil and repressive position just by existing from the fruits of their own labor.

It is self-evident that such a policy cannot possibly be democratic, since it is systematically directed against the majority. Thus leftist ideology naturally results in the propagation of demophobia (fear of the masses), de-democratization and coups d’etat. Of course it finds allies in minorities of every description.

All this has to do with the psychology of minorities in general, which is characterized by deep resentments. The minorities feel that the way of life of the majority, in which they are unable and unwilling to participate, should at least be spoiled for the majority. A good illustration of minority resentment is the bum who urinates in the vestibule of the bank. Racism against Germans is just one variation of this sort of resentment although a significant one.
Leftist ideology seeks to mobilize such destructiveness.

Hostility Towards Germans Part I: The Anti-German Narrative in the West

Written by Manfred Kleine-Hartlage

 

Translated by J M Damon

 

Following is a translation of a blog posted at http://korrektheiten.com/2011/08/02/deutschenfeindlichkeit-das-westliche-antideutsche-narrativ/

The blog begins:

[On 16 July 2011 the author gave a lecture before the Berlin Institute for State Policy on the subject of “Hostility Towards Germans – An Appraisal” in conjunction with the Institute’s 18th Course of Lectures. Unfortunately there are no recordings of this highly interesting event.  In response to requests, I have reconstituted my speech from notes. Since the lecture is too long for a single blog article I am posting it as a series, beginning with “The Anti-German Narrative in the West.]

 

 

DEUTSCHENFEINDLICHKEIT (Hostility Toward the German People) Is a Complex Phenomenon.

 

Many peoples, such as Poles, French, British and Jews, harbor a traditional resentment against the German peoplethat dates from the Second World War and preceding wars.

In addition, there is a kind of intellectual hostility toward all things German that has less to do with dislike of Germans as people than dislike and fear of the German state, which, it is feared, will become too powerful.

There is distrust of the German national character.

There is hostility toward all things German, especially on the part of the migrants who live here.

There is even a certain ant German hostility among the Germans themselves.

There is in fact an entire ideology that includes as one of its central elements DEUTSCHFEINDLICHKEIT (hostility towards all things German.)

[The subject of my lecture was DEUTSCHENFEINDLICHKEIT , or hostility toward the German people.

When in the following I use primarily the word DEUTSCHFEINDLICHKEIT (hostility toward things German) as opposed toDEUTSCHENFEINDLICHKEIT (hostility toward the German people), I am trying to make clear that I am referring not simply to hostility toward Germans, but rather, in a broad and inclusive sense, to various hostilities against German things and attributes in general, such as the cultural VOLK, the state, the general German population, etc.]

 

The various facets and levels of this complex of hostilities are not isolated or disconnected; they penetrate and reinforce each other and merge to form a real danger for the German VOLK.

The hostility toward things German that Goetz Kubitschek and Michael Paulwitz discuss in their book “DEUTSCHE OPFER – FREMDE TÄTER” (German Victims, Foreign Perpetrators: <http://www.deutscheopfer.de/>) is only one side of the coin, as I will discuss later on.

The other side of the coin is the hostility that is found in our own camp, which combined with mass migration is creating the real danger of our becoming a minority in own own country.

Obviously this would pose a threat to our domestic security.

“Our own camp” includes especially our power elite, whose anti German hostility poses a strategic problem.

The Western culture that includes Germany forms a broader context.  Its elite evinces anti German hostility that has less to do with actual resentment than with ideology.

 

The Western anti German Narrative

 

The most common and widespread basis for hostility toward things German is what I call the Western anti German narrative.

“Narrative” is a new expression in German — we could also speak of an ideology of history.

In this ideology, which is spread by films, literature, and popular depictions of history, Germany has represented a danger for its neighbors in the past and still represents a potential danger.

For this reason Germany must be fettered, disempowered and diluted because the German national character is anti democratic, excessively obedient to established authority, collectivistic, violence prone, warlike, genocidal, etc., etc.

Present day historians are generally too sophisticated to draw a clear and direct line between Luther, Frederick, Bismarck and Hitler, but the lingering effects of such propagandistic historiography are still quite noticeable today, expressed in thetendency to treat all German history as the prehistory of the Third Reich.

 

One cannot understand this concept of history unless one understands the historical context of the European civil war that has been raging since 1789.

[Hanno Kesting’s work GESCHICHTSPHILOSOPHIE UND WELTBÜRGERKRIEG. DEUTUNGEN DER GESCHICHTE VON DER FRANZÖSISCHEN REVOLUTION BIS ZUM OST-WEST-KONFLIKT (Philosophy of History and Global Civil War: The Significance of the History of the French Revolution to the East-West Conflict), published in 1959, is well worth reading in this regard.

Today it is unavailable even at antiquarian bookstores, but good libraries still have it – at any rate, the BERLINER STAATSBIBLIOTHEK (Berlin State Library) has it.]

 

This civil war is being fought by the adherents of three ideologies who constantly change their names, slogans and programs but still retain a recognizable identity and continuity.

We are dealing with two utopian and one non-utopian worldviews, Liberalism and Socialism on one hand and what is variously called Conservatism, Reaction or simply the Political Right on the other hand.

Regardless of their differences, both of the utopian-revolutionary ideologies have identifiable similarities that make them so fundamentally distinguishable from the Right that they can be traced back to a common “Meta-ideology.”

The utopian approach assumes that the possibility of peaceful and civilized coexistence among mankind.

This would not have to be a miracle, but is rather something that can come about as a matter of course.

For this reason one does not have to examine and analyze the fundamentals of society itself; one can directly and immediately pursue the realization of paradise on earth, either through gradual reform or revolutionary violence.

 

The Utopian Ideologies Imply a Number of Assumptions

 

Firstly, utopian societies hold that man is by nature good.

Social conditions such as inequality and lack of freedom are responsible for the existence of evil and must therefore be banished.

The approach of the political Right is that man is inadequate and weak and mired in original sin and must therefore rely on a social order for support.

Therefore a certain measure of inequality and bondage must be accepted as necessary.

The alternatives are not “Liberty, Equality,Fraternity” but rather chaos, violence and barbarism.

 

Secondly, Utopian ideologies hold that society can be rationally planned; its design is a matter of reason and enlightenment.

The Right, by contrast, believes that what is traditional and established can be destroyed by criticism, but cannot be replaced by anything better through rational processes.

Examples of what cannot be replaced by rationalism are the concepts of family, faith, tradition and Fatherland.

 

Thirdly, Utopian societies hold that what is “Good” (such as Freedom and Equality) can be rationally inferred, thus theGood is culturally independent and universally valid.

They believe that mankind can be redeemed if the Utopia derived from Enlightenment principles can be globally introduced.

For Conservatives, on the other hand, each culture is a unique, unplanned and irreproducible response to the elementary question of whether an orderly society is possible.

The Right emphasizes the legitimacy of the particular as opposed to the validity of universal ideology.

 

Fourthly, Utopian societies harbor the belief that society has to be defined and analyzed according to their standards.

These standards comprise a standpoint of norms rather than facts – thus “What Should Be” trumps “What Is.”

They are derived from rights rather than duties.

The Utopian concept of society confuses itself with “Reason and Enlightenment” because it is built on unreal notions instead of imperfect reality, and thus mistakes itself for “The Good.”

The reason Utopia mistakes itself for “The Good” is because it proceeds from the assumption that Man himself is good, and this implies that “The Bad” resides in social structures and concepts including tradition, articles of faith, duty, etc.

In their way of thinking, if the structures are bad the defenders of these structures must likewise be bad.

Obviously, tolerance cannot be based on such a concept of society; the less it is practiced, the less its adherents feel the need for it.

 

The Utopian concept of society produces an apocalyptic concept of politics, according to which politics is a struggle between the powers of light and of darkness.

Consequently, war is not perceived as tragic and inescapable.

It is perceived as justified when it is conducted for revolutionary aims and purposes.

In that case, every atrocity is acceptable.

The Utopian concept perceives war as criminal when it is conducted for counterrevolutionary aims and purposes, and then the means by which it is conducted are not taken into consideration.

 

And what does all this have to do with hostility against all things German?

 

If we conceive of 20th Century wars as parts of a global ideological civil war, Germany obviously represents the Right.

Germany could never accept the idea that wars are conducted in order to bring about “The Good Order” such as “War to End All War.”

This Utopian idea results in an apocalyptic concept of politics.

The idea of “Good War” is part of the Utopian concept of the liberalist world order as pursued by the Western “democracies” as well as the variant of Communism pursued by the Soviet Union.

The accusation that Germany was striving for world domination, which was put forward at the beginning of the 20th Century, would have been absurd even if not raised by the Anglo Saxon powers!

At every moment of the 19th and 20th centuries, those countries were infinitely closer to world domination than Germany ever was, and they continue to be so in the 21st Century.

 

Nations that were protected by insular geography have historically indulged in bold thinking and thanks to this geography, have been able to pursue global expansionist policies.

The liberal New World Order that appeared on the world stage before the First World War was also a fitting ideology for global Utopian thinking, since imperialistic power politics functioned as the armed branch of Utopia.

It is not true that one was merely a function of the other.

Both aspects of Anglo Saxon (and particularly American) policy) were aspects of one and the same understanding of politics.

 

By contrast, Germany traditionally represented institutionalized counter-revolution.

Globalist Utopian thinking was alien to the German power elite, since they faced the reality of governing a state that was constantly threatened from the inside as well as the outside.

Their political horizon was continental as opposed to insular, and so they were concerned with the consolidation of what actually existed.

The Reich did indeed adopt liberal, democratic and even socialistic ideas – consider the Bismarckian social legislation.

However, it did so only on condition that these ideas would consolidate the existing order.

The door was open for socialistic ideas to develop, but they would never be allowed to destroy the existing order.

 

This political concept (renunciation of revolutionary or utopian policies) determined the policies not only of conservatives, but of the Liberals as well, and ultimately even the policies of the Social Democrats.

The tendency to think in revolutionary and utopian terms was simply alien to Germany — it was too weak and exposed to attempt changing the world order or to entertain ideas of world conquest.

However, Germany was at least potentially strong enough to bring Europe into its sphere of influence and thus block establishment of a new world order; and if Europe were going to be true to its name, it would have to do likewise.

 

The war against Germany, which, as Winston Churchill observed, was in fact a Thirty Years War lasting from 1914 – 1945, was obviously not fought in response to any “crimes” committed by the National Socialists.

Instead, the Thirty Year War War Against Germany was fought to force Europe into the liberalist-utopian world order and the Anglo Saxon sphere of control.

Germany did not subscribe to any grandiose principle that it wanted to make real.

It was a nation rooted in concrete reality whose order and goals was derived not from utopian designs but practical necessity.

The Germans had no abstract loyalty toward liberal or “democratic” ideals, and this is what brought on the propagandistic accusation of being excessively obedient.

 

Germany did not pretend to be fighting for universal bliss, therefore it had to defend interests that were defined not ideologically but rather ethnically.

Germany’s enemies construed this as “nationalism.”

In fact, Germany championed communal values instead of individual entitlements.

It was not co-incidence that a current theme in German sociology was Ferdinand Tönnies’ opposition ofGEMEINSCHAFT (Community) to GESELLSCHAFT (Society.)

This is what constituted the “Collectivism” of which the Germans were accused.

Communal ideals are operative only when they are anchored in genuine emotions, the source of the cliche of German “romanticism” and “irrationality.”

 

In short, the facts that the Germans were different and thought differently from the Anglo Saxons and that they had no sense of Utopia, but rather represented a danger for its global realization, made them the principal enemy figure for Western Utopian thinking.

The cliches about the German national character represent the distorted and demagogically biased description of tendencies and dispositions that actually were (and still are) present.

These cliches were indispensible because a country like Germany could not afford globalistic Utopianism.

As we see today, Germany still cannot afford it.

Whether the Anglo Saxon peoples themselves can continue to afford it remains to be seen…

 

[Part II of DEUTSCHENFEINDLICHKEIT will deal with the adoption of the Western anti-German narrative by the Germans themselves and the consequences that have arisen from this.

 

****************

 

The translator is a “Germanophilic Germanist” who attempts to make noteworthy German articles accessible to Germanophiles who do not read German.

 

 

 

 

 

 

 

 

From a German Point of View: a Reply to Lawrence Auster

[This article, with an introduction by Baron Bodissey, was also published in Gates of Vienna]

At May 6, Lawrence Auster posted a comment on Germany‘s reaction on Bin Laden‘s death – a comment suddenly highlighting political tensions most of us are normally not aware of. I think it is worthwhile to examine Mr. Auster‘s argument to make clear the nature of these tensions, and what they could mean to the Counterjihad.

Auster‘s starting point is that Chancellor Angela Merkel has been criminally charged for expressing delight over Bin Laden‘s demise. He then quotes a poll according to which „64 percent of Germans do not see the death of Osama bin Laden as something to be celebrated“. To Auster, this indicates the „spiritual death“ brought upon Germany „by the consistent application of liberalism“.

There are some points Auster doesn‘t seem to understand: First of all, the question was not whether Bin Laden‘s death was good or bad, but whether one should celebrate it. In Germany, many terrorists have been killed by security forces during recent decades, and some commited suicide in jail. In no single case did a German government express satisfaction or delight about it, and in no single case there were public celebrations of the kind we are now witnessing in America. Celebrating anyone‘s death, and be it that of an ennemy, is considered undecent in Germany, and therefore, Mrs. Merkel‘s statement was at least an embarassing faux pas, regardless of whether it was illegal or not. It‘s something that is simply not done in this country.

I don‘t blame Mr. Auster for not knowing and not understanding the customs of a foreign country, I just think he should be reluctant to judge what he doesn‘t understand.

Up until now, this has been just a minor disagreement between most Germans on the one hand and most Americans on the other. Given the irrelevance of what we are talking about, it is all the more dismaying that Auster seizes this opportunity to trigger an avalanche of hate and prejudice against Germany, beginning with

And by the way, why are we keeping 50,000 U.S. troops, at a cost of billions a year, in that dead land? For what purpose, other than feeding their economy, which happens to be the largest in Europe?

Well, they are not here to protect Germany from invasions. Indeed, we are invaded, as any European nation is, but the U.S. is the last country who would like to protect us from that – we will pick up this point below. The U.S. have bases in Germany because U.S. forces in the Middle East are supplied from here (and kidnapped persons are distributed from here to secret CIA jails around the globe).

Just think, if the anti-Hitler plotters in 1944 had succeeded in killing him, and if some German leader had expressed his joy, this German judge, if translated back to 1944, would seek to punish him. I guess Germany hasn’t changed so much after all, hmm? Pure liberalism, which the Germans in their humorless fanatical thoroughness aspire to as the opposite of Nazi totalitarianism, is another form of totalitarianism. And in the same way, as I have often remarked, the German-championed transnational opposite of the Nazi nationalism which sought to destroy the nations of Europe, is also destroying the nations of Europe. One way or another, whether in their Nazi form or in their hyper-liberal form, the Germans pose a determined threat to the nations and peoples of the West. To paraphrase Churchill’s famous remark about the Germans, they need to be kept at our feet, or else they will go for our throat.

And he adds

I am not being extreme or „anti-German“ when I say that.

which indeed shows that he doesn‘t share German humourlessness.

The Germans agree with me. They see themselves as a threat to others. That’s why they say that the EU is necessary, to keep them, the ever-threatening Germans, in check.

Many Germans are speaking so, because they were told to speak and think such things. They were taught to consider thousand years of German history just as a pre-history of Hitler. They were taught to regard their history as merely a history of crimes. They were taught that they are a danger to others. They were taught that patriotism and „nationalism“ are the same thing, and that the latter is the root of all evils in the world. They were taught to hate themselves.

It started with the re-education from 1945 on, and this re-education is still going on. To poison an entire nation with self-hatred turned out to be a working concept, and this concept, once successfully applied, was generalized to the Western world as a whole, and as the concept of „white guilt“  is now undermining our civilization. This is nothing you should blame the Germans for. They were just the guinea pigs.

The million-dollar-question is: Why is this done, and who does so?

Mr. Auster may not understand much about Germany, but he has quite correctly understood that we don‘t share the feelings of triumph on Bin Laden‘s death – not due to appeasement, or liberalism, or decadence, and not only due to a special German concept of decence described above. It may be shocking to some, but even militant counterjihadists like me don‘t share it.

Yes, Bin Laden was our enemy, but on the list of our enemies he was not number one, and even not number ten. Islam is marching forward in Europe not by terrorism, but by immigration and ethnic struggle, with strong support from the international political elites. It makes no sense to assert a difference between American and European elites, because they all belong to a transatlantic network centered in, but not confined to, America. Within this network, strategies are made compatible with each other, so that there is no such thing as a strictly national policy. There are disagreements on minor questions, but the general direction is towards establishing a global uniform civilization. The EU is part of this process, and an analyst blaming just Germany for that, as Auster does,

The problem is that the German-led EU which in the German mind is aimed at suppressing the German nation, must suppress all other European nations as well. This is why, just as German nationalism could not be allowed to rule Europe, German anti-nationalism also cannot be allowed to rule Europe. Germany must not rule, period.

proves that his hatred of a particular country is stronger than his analytical capabilities.

Why is the leading power in the „war on terror“ at the same time urging France to open herself to islamic infiltration and secretly fostering this infiltation, as we know by Wikileaks (and there is no reason to assume that the same strategy is not applied to other European countries)? Why is the European power most passionately joining this war – Great Britain – at the same time and with the same passion engaging in its self-Islamization? Why are the Anglo-Saxon powers, while at war with more than one Islamic country, urging Europe to enlarge the European Union more and more, predictably with the result that Turkey and North Africa will join the club, thereby opening Europe to a flood of Muslim immigrants?

The obvious answer is that westernization of the Islamic world and islamization of the Western world are two sides of the same coin.

Establishing a global uniform civilization requires the destruction of traditional patterns of values and loyalties. Nations, religions, traditions enable people to express solidarity with each other; they are a the natural enemies of any tyranny. Globalism means to dissolve these ties that hold society together, making men mere perfect consumers and members of the labour force, subject to a global system of supranational institutions responsible to nobody. Such a system of global mobility of capital and labour, i.e. a global market economy, tends to anarchy on the micro level, thereby requiring further empowerment of the supranational level to enforce a peace the individual states are no longer able to preserve.

This is what the political classes of all western countries, including the United States, are working for. The Muslims with their jihad ambition, and the Left with its childish multicultural utopia are just seen as useful auxiliary forces, which is the reason why they are given their head.

This is behind the slogans of spreading „democracy“, and „liberty“, and „good governance“ and so on; and this is behind the phrases of „cultural enrichment“, „tolerance“, „welcome culture“ and so on. It is probable that the responsible believe in what they say. They probably really believe that they work for a system of peace and freedom. Unfortunately, this demands that opponents are not only enemies, but devils, seemingly working for war and tyranny. The utopian concept of „one world“ implies a hyper-morality and entails the de-humanizing of the enemy.

Labelling opposing countries „rogue states“ means: not to abide with established legal standards with respect to these countries. As my own country has twice been declared a rogue state in the last century, I know what I am talking about, and seeing how easily even a mere opinion poll provokes pure anti-German ethnic hatred among Americans (I think Auster‘s attitude is representative), it isn‘t hard to imagine what the reaction would be if Germany seriously fought Islamization. Even conservatives like Auster, I suppose, wouldn‘t stand by our side.

Torturing so-called terrorists in Guantanamo and elsewhere is not an exception from the rule due to irrefutable requirements of national security (by the way: if it was necessary to examine Bin Laden‘s driver, why was it not necessary to examine Bin Laden himself?), and throwing Bin Laden‘s corpse into the sea is the consequence of this de-humanization. At the same time, it is a warning to any opponent of the new world order, f.e. for counterjihadists, that they have no chance of being treated according to civilized democratic standards if their opposition becomes too strong.

What they do today with Bin Laden is what they did yesterday with German generals, and what they will do tomorrow with anyone fighting their utopia. That‘s why I don‘t celebrate Bin Laden‘s death.